Jag och Veronica har tidigare med hjälp av släkt och vänner renoverat ett hus från 1898. Jag var delaktig i detta i 9 år då Veronica bodde själv i huset ett år innan jag flyttade in. Under tiden har vi fått Vilhelm och Gemima och några hundar som vi delat renoveringen med.
Blod, svett och nästan tårar ledde till att vi 2004 var hyfsat färdiga med renoveringen och totalt utbrända. Vi sålde då huset för att flytta vidare till en tegelvilla med noll möjligheter till spontana infall:(
Efter snart 9 år har renoveringsabstinensen kommit ikapp oss. Vi började åka runt i bygden på jakt efter något lämpligt objekt. Vårt upplägg var: Hitta något intressant, fäst dig vid det så att du inte kan tänka dig något annat, ring ägaren och fråga om det är till salu, slutligen- bli grymt besviken när det inte är till salu!!!!
Slutligen av en ren tillfällighet åkte vi förbi det absolut finaste huset vi sett på vår jakt efter lämpligt objekt. Ringde ägaren som ev. kunde tänka sig att sälja, och nu efter över 7 månader är det snart dags för oss att börja renovera:)
Tack Barbro och Pernilla för att vi får förtroendet att förlänga livet på Er gamla släktgård!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar